Hur är vi här?

Jag utbildade mig till jurist och arbetade i flera år med sådant som jurister brukar göra: läsa, skriva, forska och diskutera.

​

Sedan gick jag in i väggen.

​

När jag behövde ta ett steg tillbaka från arbetet fick jag äntligen tid att fundera på en fråga som jag hade lyckats undvika ganska länge: hur ville jag egentligen att mitt arbetsliv skulle se ut?

​

Svaret var inte särskilt prydligt. Det innehöll tårtor, rörelse, papper, läder, parkour och saker jag kunde göra med händerna.

​

Ungefär där började Happy Riot ta form. Delarna ser kanske inte särskilt besläktade ut vid första anblicken. Ena dagen arbetar jag med en tårtbeställning. Nästa dag planerar jag en parkourlektion, gör en anteckningsbok eller försöker förstå varför just den där biten läder plötsligt har bestämt sig för att göra allt lite svårare.

​

Det finns fortfarande gott om struktur, detaljer och problemlösning. Bara betydligt mindre juridiskt skrivande.

​

Jag vet inte exakt vart allt det här kommer att leda. Och jag är inte säker på att jag vill veta det heller. En del av poängen är att se vad som händer när man slutar tänka att den förnuftiga vägen är den enda möjliga.

​

Det här är den långa vägen runt.